Vad är Borderline personlighetsstörning (BPS)?
Borderline personlighetsstörning (BPS) är en personlighetsstörning som börjar i unga år och ofta kvarstår livet ut. Personen upplever intensiva känslomässiga svängningar och riskerar att utveckla självskadebeteende samt sköra och konfliktfyllda relationer med sin närhet. Störningen är också associerad med en förvrängd självbild, självmordsbenägenhet, risk för missbruk av droger och alkohol, ätstörningar, depression och social exkludering.
Det är en svår psykiatrisk diagnos att hantera, både för den drabbade, de anhöriga och vårdpersonalen. Behov av frekventa sjukhusinläggningar, motstånd mot behandling och andra följdproblem försvårar hanteringen ytterligare.
Orsaker till Borderline personlighetsstörning
Genetiska faktorer: Om nära släktingar har BPS eller andra psykiatriska diagnoser kan det öka risken för att utveckla sjukdomen.
Barndomstrauma: Brister i föräldraskapet, mobbning, barndomstrauman och övergrepp kan bidra till utvecklingen av BPS.
Neurologiska orsaker: Vissa neurologiska faktorer och förändringar i hjärnans funktion kan också vara bidragande orsaker.
Förekomst i samhället
BPS förekommer hos cirka två av hundra personer i den allmänna befolkningen.
Bland personer som får psykiatrisk slutenvård har var femte diagnosen BPS.
Det är en av de vanligaste personlighetsstörningarna.
BPS är en av de mest stigmatiserade psykiatriska diagnoserna och personer med denna störning löper stor risk att bli missförstådda eller uteslutna från samhället.
BPS (Borderline personlighetsstörning) kan förekomma tillsammans med autism (autismspektrumtillstånd), depression, uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (ADHD), bipolär sjukdom, trauman, depression och ätstörningar.
Symptom
Minst fem av följande kriterier enligt DSM-5 ska förekomma samtidigt:
Upprepade och desperata försök att undvika verkliga eller inbillade övergivanden (Observera: Självskadebeteenden eller självmordsförsök enligt femte kriteriet räknas inte här).
Instabila och intensiva relationer som växlar mellan idealisering och förminskning.
Identitetsförvirring: En ihållande, instabil självbild eller osäkerhet kring sin identitet.
Impulsivitet inom minst två områden som kan orsaka skada (t.ex. överkonsumtion av pengar, sex, droger, vårdslös körning, hetsätning). (Observera: Självskadebeteenden eller självmordsförsök enligt femte kriteriet räknas inte här).
Återkommande självmordsbeteenden, hot eller försök samt självskadande handlingar.
Snabba och intensiva humörsvängningar, ofta framkallade av yttre faktorer, t.ex. intensiv dysfori, ilska eller ångest som vanligtvis varar några timmar men sällan mer än några dagar.
En ihållande känsla av tomhet.
Intensiv, opassande ilska eller svårigheter att kontrollera sin ilska (t.ex. upprepade vredesutbrott, ihållande ilska eller frekventa konflikter).
Stressrelaterade paranoida tankar eller allvarliga dissociativa symtom.
Källa: DSM-5 Diagnostisk och statistisk handbok för psykiska störningar.
Dessa symptom varierar från person till person. Kort sagt kan några av symptomen beskrivas så här:
Rädsla för övergivenhet: Detta upplevs ofta som osäkerhet, avundsjuka, beroende och överdrivet kontrollbehov gentemot andra.
Instabila relationer: Tendensen att överdriva idealisering eller nedvärdering i nära relationer kan leda till sårbara och konfliktfyllda sociala band.
Identitetsförvirring och ihållande känsla av tomhet: Personen känner sig ofta missförstådd, osäker, ensam och saknar självförtroende, vilket kan leda till ständig ifrågasättning av både sig själv och andra.
Ilskeproblem och självskadebeteenden: Svårigheter att hantera ilska kan leda till självdestruktiva handlingar, såsom överdriven konsumtion av mat, alkohol, droger och liknande beteenden som förvärrar situationen.
Impulsiva tankar och handlingar kan skapa ekonomiska, sociala och hälsomässiga problem, vilket förstärker känslor av misstro och isolering från omgivningen.
Behandling
Det är viktigt att inte diagnostisera sig själv. Om en person upplever allvarliga symptom, särskilt självmordsbenägenhet eller självskadebeteenden, är det nödvändigt att omedelbart söka hjälp, exempelvis via akutvård eller specialiserade vårdinrättningar.
Det är viktigt att göra långsiktiga planer för behandlingen. Bör arbeta för att bygga ett förtroendefullt förhållande mellan psykoterapeuten och patienten. Patienten avbryter behandlingen oftast så att inte lämna patienten är viktig. Ett bra sätt för en lyckat behandling är att hålla kontakt med de anhöriga och säkerställa patientens aktiva deltagande i behandlingen.
Behandlingen sker ofta via en kombination av psykoterapi och medicinering:
Psykoterapi: Mentaliseringsbaserad terapi (MBT), som är en variant av kognitiv beteendeterapi, har visat sig vara den mest effektiva metoden. Gruppterapi och individuell terapi kombineras ofta för bästa resultat.
Läkemedel och stödbehandling: I vissa fall kan medicinering eller sjukhusvistelse bli nödvändig. Det är viktigt att utveckla en långsiktig behandlingsplan, etablera en förtroendefull relation mellan patient och terapeut samt att involvera närstående i processen.
Självhjälp och vardagliga tips
Undvik alkohol, droger och andra destruktiva beteenden.
Håll dig till regelbundna rutiner för kost, motion och sömn.
Utveckla fritidsintressen och intressen för att skapa positiva och meningsfulla aktiviteter i ditt liv.
Våga vara dig själv, sök hjälp när det behövs och arbeta aktivt för att bygga hälsosamma relationer.
Bygga upp krisplaner.
Våga att be om hjälp.
Kom ihåg att borderline personlighetsstörning är en behandlingsbar sjukdom, och med rätt stöd och terapi kan många återfå balansen i sina liv.
Hasan Durna
Comments