Vad bör du göra efter en skoldåd?

Det har hänt igen det som aldrig borde hända! Oavsett hur mycket oengagerade, frustrerade, rädd, arg eller ledsen du är, förändras inte den bittra sanningen; människor lider, jo till och med dör efter en sådan fruktansvärt händelse.

Moderna samhället är som en liten by, där bor enbart få människor och har koll på varandra, ser och hör det som pågår. Vi vet allt det som händer där bortta, till och med i fjärransland bakom stora haven. Vi blir informerade så fort någon säger eller gör något. En människa livesänder när hen klättrar på Everest, lagar mat i något gatuhörn i Japan, målar i en park i New York... På gott och ont!

Vi kan inte stänga våra öron och ögon eller sydda våra barn fullt från de tragiska nyheterna som handlar om krig, terror, naturkatastrofer eller kriminalitet. De blir matade med info från tv, sociala medier, kompisar m.m. Varje barn agerar på sitt sätt som vi vuxna agerar olika. Många barn blir nyfikna. Många barn känner obehag, tycker synd om. En del barn påverkas negativt, blir stressade, mår dåligt. Få barn, som har varit med om traumatiska händelser i sitt liv tidigare, kan återuppleva sina gamla känslor och rädslor genom bilder, ljud och minnen (flashbacks).

Men vi vuxna kan se till att de blir mindre negativ påverkade och förklarar det som har hänt på ett ålders adekvat, korrekt och lämpligt sätt.

Ha extra koll på sårbara barn som har psykisk ohälsa, har varit med om en traumatisk händelse tidigare, har neuropsykiatriska funktionsvariationer som autism, adhd och if samt barn visar tecken på stress och oro.

Här kommer lite tips och råd.

För dig som är förälder: Försök skapa trygga hemmet för ditt barn

Som förälder drabbas vi själva av en av våra största skräcker. Att inte kunna skydda våra barn mot världens ondskefulla eller spårade händelser. Rädslan kan göra att vi vill låsa in barnen hemma och aldrig släppa ut dem igen. Men din uppgift som förälder är att hjälpa barnet att våga möta världen igen, utan att förneka det som hänt.

• Var en känslomässig hamn: Det viktigaste du kan erbjuda dina barn är din närvaro. Sätt dig på golvet bredvid dem, krama dem lite extra länge och finns där. Du behöver inte ha perfekta förklaringar; det räcker att du säger: "Jag förstår att du är rädd. Jag finns här hos dig, och vi klarar det här tillsammans."

• Var extra uppmärksam: Känsliga barn och barn som tidigare upplevt trauma har en tendens att påverkas negativt av vad de hör och ser. Gör dig mer förberedd på eventuella situationer, läs om vad kan du göra.

• Ställ frågor: Du kan se om dem är oroade / stressade och de inte förstår vad som händer. Brist på kunskap föra med sig rädsla och oro. Genom att fråga; vad de gjort i skolan, vad de har hört om det som har hänt och vad de har pratat med sina vänner, kan du ge dem rätt perspektiv. Se till att de får korrekt information om vad som har hänt.

• Visa dina känslor: Men glöm inte att barn påverkas av dem. Din rädsla och oro, hur du agerar och talar, gör att dina barn känner och gör liknande saker. Givetvis betyder inte detta att du inte ska vara dig själv. Visa dina känslor på ett lämpligt sätt.

• Skapa enkla, mysiga stunder: Kom ihåg att dagliga sysslor, även om de verkar små och obetydliga, och återkommande rutiner har en lugnande effekt på barn. Godnattsagan, läxor, spel, se en film, baka, ta en promenad i skogen är bland de enklaste och mest effektiva sakerna man kan göra. Det kan kännas fel eller skamfyllt att skratta eller ha roligt efter en katastrof, men skratt och glädje är livsviktiga mediciner mot trauma. Låt hemmet vara en fredad zon där man får vila från det tunga.

• Ge svar på deras frågor: Lyssna tålmodigt på frågan. Försök svara den utan att förringa eller överdriva. Barn med särskilda behov som har problem som autism eller uppmärksamhetsstörning, eller barn som upplever flashbacks som nämnts ovan, kan upprepa samma fråga många gånger. Vissa barn kan fokusera på ett specifikt ämne i sina frågor (död, rädsla, separation, ensamhet). Om du kan förstå känslan bakom frågan och besvara den, kommer antalet frågor att minska med tiden. Vissa barn gillar att rita bilder, prata medan de ritar eller leker med sina leksaker. De kan ställa sina frågor och få svar lättare. Fokusera inte enbart på rent verbalt kommunikation när ni pratar.

• Var sakligt: Undvik att nedvärdera andra, ge moraliska svar. Även om det hemska dåden är fruktansvärd låt inte dina barn få ett synsätt som bygger på elakhet och negativitet. Låt barnet fälla sin egen dom när tiden är inne. Ge barnet förmågan att ställa frågor och nå information som gör att det kan bilda den uppfattningen. Berätta vad som är rätt och vad som är fel.

• Välj en så mjuk ton som möjligt: Barns oskuldsfullhet beror i viss mening på att de ser världen som oförstörd. Beroende åldern lever de fritt från lögner, våld och fördomar. Dessa egenskaper utvecklas senare. Att förklara händelser med en mjuk ton, med värme, med omtanke gör att de lättare förstår händelserna.

• Minska negativa informationsflödet: Förbjud inte sociala medier, men hindra de att titta på olämpligt innehåll. Förbud gör givetvis att det förbjudna blir ännu mer lockande. Vi vet att bilder, videor och ljud av dåden skapar mer oro hos barn. Förklara vilka nyhetskällor som är tillförlitliga och vilka som är olämpliga. Använd vuxenfilter, våldsfilter vid behov. Lär er tillsammans att stänga av skärmarna ibland.

• Reagera på förändrat beteende med värme: Dina barn kanske börjar kissa i sängen igen, drabbas av mardrömmar, blir klängigt eller får plötsliga utbrott. Se detta som barnets sätt att hantera oron snarare än än som dåligt uppförande.

• Var inte rädd att prata om oro eller rädsla: Dina barn litar på dig och vill din hjälp. Att kunna hjälpa dem och prata om deras rädslor är en viktig uppgift för dig. Bemöta ett barn med rädsla handlar om att lyssna och bekräfta i första hand.

• Sök experthjälp: Det kan komma stunder som gör att du behöver söka hjälp. Det är inte alltid nödvändigt att rådfråga en expert för varje rädsla, ångest eller stressituation men tveka aldrig att få denna hjälp när det behövs. Kuratorn i skolan, psykologen på BUP barnpsykiatrikern kan vara din bollplanka.

För dig som är barn eller ungdom: När världen känns läskig och uppochnervänd

Om du är ung och har upplevt ett skoldåd – oavsett om du var där eller har sett det på nyheterna och i sociala medier – kom ihåg det: Det du känner just nu är helt okej, och du behöver inte bära det här ensam.

Det är helt normalt om du känner dig rädd, arg, ledsen, snurrig i huvudet eller till och med helt tom på känslor.

Här kommer några tips för dig:

• Sätt ord på det – eller rita, skriv och träna: Du måste inte prata om du inte vill, men släpp inte ut känslorna helt ensam. Skriv dagbok, rita vad du känner, lyssna på musik på hög volym eller gå ut och spring. Att få ut energin ur kroppen gör ofta att det känns lite lättare att andas.

• Stäng av mobilen ibland: Det är lätt att fastna i att skrolla efter nyheter eller titta på videos på TikTok om och om igen. Men att se samma läskiga saker om och om igen gör bara att hjärnan tror att faran händer just nu, hela tiden. Ge dig själv en paus från skärmen.

• Prata med en vuxen du litar på: Det kan vara en förälder, en lärare, skolkuratorn, en tränare eller en äldre syskon. Berätta hur det känns i magen eller i huvudet. Om det känns svårt att prata högt kan du visa en teckning som du har ritat eller ett textmeddelande där du skrivit vad du känner.

• Var snäll mot dig själv: Jämför dig inte med dina kompisar. Om din kompis verkar må bra eller inte bry sig, medan du själv bara vill gråta, betyder det inte att det är något fel på dig (eller på din kompis). Alla bearbetar svåra saker på sitt eget sätt.

• Kom ihåg, det kommer att kännas bättre: När man är mitt i en kris känns det ofta som att den mörka rädslan ska vara för alltid. Men så är det inte. Med tiden, och med hjälp från människorna runt omkring dig, kommer klumpen i magen att bli mindre och det vanliga livet kommer tillbaka.

För dig som är lärare: Var beredd, var sakligt.

Som lärare hamnar du ofta i en nästintill omöjlig dubbelroll. Du förväntas vara den stabila klippan för dina elever, samtidigt som du själv bär på din egen chock, din egen rädsla och kanske en djup sorg över kollegor eller elever om du har varit just den skolan som skoldåden inträffade. Du kanske kände männsikor där. Du kanske är en sårbar person med egna svårigheter.

• Följ rutinerna: Skolan alltid har olika krisberedskaps planer. Du har tränat på att hantera den typen av frågor och funderingar i klasrummet. Lita på dig, fråga kollegor och ledningen om du känner dig osäker.

• Ge utrymme för alla sorters reaktioner: Barn och ungdomar reagerar inte likadant. Vissa gråter otröstligt, andra blir arga, en del drar sig undan och blir helt tysta, medan några vill skämta eller låtsas som om ingenting har hänt. Alla dessa reaktioner är normala svar på en onormal situation. Validera deras kännslor utan att döma.

• Behåll strukturer och rutiner – i lagom dos: Även om lektionerna inte handlar om vanliga skolämnen är själva ramen – att samlas samma tid, ha en samling, äta lunch tillsammans – enormt läkande. Rutiner signalerar till hjärnan att världen trots allt inte har kollapsat helt.

• Svara ärligt: Barn märker direkt om du flyr från sanningen. Om eleverna frågar: "Varför hände det här?", är det helt okej att svara: "Jag vet faktiskt inte. Det som hänt är obegripligt och hemskt, men nu gör polis och vuxna allt för att det ska vara tryggt här igen." Undvik dock att gå in i detaljer som kan vara jobbigt och obehagligt.

• Ta hand om dig själv och dina kollegor: Du kan inte hälla ur en tom bägare. Luta dig mot skolans krisledningsgrupp, skolkurator och skolpsykologer. Prata med dina kollegor i kafferummet. Tillåt dig själv att bryta ihop när dörren till klassrummet är stängd.

• Var uppmärksam: Ha extra uppsikt över elever som visar tecken på stark oro, isolering eller förändrat beteende och slussa dem vidare till elevhälsan.

Ett skoldåd skapar många känslor, förvirrar och skrämmer. Orsakar sorg och hopplöshet.

Den skapar också hopp, kärlek, påminnelse om familjen och stöd om vi agerar på att klokt och samlat sätt.

När vi står tillsammans – lärare som stöttar sina elever, föräldrar som håller om sina barn, och unga som finns där för varandra – visar vi att tragiska händelser, trasiga människor eller teror inte får sista ordet. Vi bygger upp tryggheten igen, sten för sten, kram för kram, samtal för samtal.

Om du eller någon du känner mår mycket dåligt, sök stöd via, Vårdcentral, BUP, Vårdguiden via 1177, Vuxenpsykiatri.

Hasan Durna