Panikångest och depression

Panikattacker och panikångest är intensiva och utmattande fysiska och emotionella stressreaktioner som ofta förekommer vid psykologiska tillstånd inom kategorin ångestsyndrom. Självklart kan även andra faktorer som substansbruk eller hormonella obalanser, som inte har en psykologisk grund, orsaka panikattacker.

Ångestsyndrom, som är psykiskt betingade tillstånd, är bland de vanligaste psykologiska sjukdomarna. De uppträder ofta tillsammans med depression eller ett annat ångestsyndrom. Depression är dessutom en av de psykiska sjukdomar som oftast förekommer samtidigt med andra tillstånd.

Det är därför välkänt att panikattacker och depression ofta uppträder tillsammans.

Men är behandlingarna för panikångest och depression desamma? Används samma mediciner, psykoterapimetoder och behandlingssätt? Eller finns det skillnader?

Depression och panikångest är två olika tillstånd. Depression delas i sig in i flera olika typer, såsom melankoli, dystymi, bipolär sjukdom, egentlig depression och psykotisk depression. Depression leder inte nödvändigtvis till panikångest eller panikkänslor. Symptomen vid depression handlar ofta om vilja, motivation samt fysisk och känslomässig kapacitet.

Sömnstörningar, självmordstankar, kognitiva svårigheter och problem med planering är också vanliga.

De 13 kännetecknen på panikattacker är begränsade till vissa fysiska, känslomässiga och kognitiva tillstånd. Viktigt är hur ofta och hur länge symptomen förekommer. Minst fyra av dessa måste observeras.

En intensiv dödsrädsla, känsla av hjärtklappning som liknar en hjärtattack, eller en känsla av overklighet och självfrämlingskap kan orsaka hopplöshet, rädsla, ångest, stress, viljelöshet och kognitiv försämring.

Milda, övergående depressionsperioder kan förekomma tillsammans med panikattacker och annan ångestproblematik. Allvarliga ångesttillstånd kan i sin tur leda till stark depression.

Det finns antidepressiva läkemedel som används vid både ångest och depression. SSRI-läkemedel är icke-beroendeframkallande och har relativt milda biverkningar. De används därför ofta i liknande behandlingar för att lindra och reglera känslor. Sömn- och aptitproblem kan också behandlas med gemensamma läkemedel. Men olika symtom kräver olika läkemedel.

Psykoterapimetoder skiljer sig också, liksom vid medicinsk behandling. Terapeutens metodval och patientens vilja att delta i behandlingen spelar stor roll för valet av behandlingsprogram. Det finns gemensamma drag, men också tydliga skillnader.

Med vänliga hälsningar,

Hasan Durna