Panikattack och dödsångest
- hasandurna
- 29 juni
- 2 min läsning
Rädslan och ångesten för döden är en rädsla som varje medvetet levande varelse känner efter en viss ålder. Att se det enbart som rädsla är egentligen fel – det är också en existentiell reflektion som ses hos alla människor. I sina överdrivna former kallas denna rädsla för thanatofobi och kan i vissa fall ta formen av en rädsla för att skada någon annan. Oavsett form visar det sig i ett stressfyllt vardagsliv, timtal fyllda av rädsla, sömn- och ätstörningar, asocialt beteende, och naturligtvis dålig livskvalitet samt en försvagad försvarsmekanism.
För personer med paniksyndrom och panikattacker är problemet mer uttalat och plågsamt. Många människor upplever denna rädsla mycket intensivt och söker därför professionellt hjälp. Anhöriga lider och går igenom oftast liknande ångest tillsammans. Stark och intensiv rädsla tillsammans med intensivt ångest bekräftas och förstärks ofta av fysiska symtom som förhöjd puls, oregelbunden andning, tryck, obehag eller smärta i bröstkorgen. För att hantera ångesten och rädslan prövar många att finna ro i religiösa läror, lugna sig med läkemedel, dämpa känslorna med alkohol eller utveckla undvikande beteenden. Självmordstankar eller självmordsförsök (medvetna eller omedvetna) förekommer också.
Vad bör man göra:
Döden är en naturlig händelse som vi alla oundvikligen kommer att möta – oavsett om vi är rika eller fattiga, unga eller gamla. Det är naturligt att vara rädd, men kom ihåg: just nu, när du läser detta, lever du fortfarande.
Döden innebär att vi slutar andas och inte längre kan uppleva nuet. Det är alltså motsatsen till liv. Försök att leva i nuet och sluta fokusera enbart på det som gör dig orolig eller olycklig. Kom ihåg! Det som kan hända i framtiden har ännu inte hänt, och det som hände i det förflutna är redan över.
Dödsångesten kan minska om du förbereder dig och möter den. Skriv ditt testamente, planera hur du vill att din begravning ska gå till. Att tänka och planera konstruktivt kring det som skrämmer dig kan minska och normalisera rädslan.
Om du visste att du skulle dö imorgon – vad skulle du vilja göra, vad skulle du vilja säga och till vem? Kan du göra eller säga det redan nu? Försök då. Vad väntar du på? Att skjuta upp allt och trycka undan dina känslor hjälper inte.
Istället för att bli fäst vid pengar, rikedomar och ägodelar – försök att värdera sådant som ger dig inre ro och ökad livskvalitet.
Ger religiösa känslor och läror dig kraft? Varför inte prata med en präst, imam eller rabbin om det? Kanske tror du inte på religion, men det finns ändå personer eller resurser som kan hjälpa dig att finna trygghet och reflektera över din existens. Du kan ta kontakt med dem.
Ensamhet gör denna rädsla och existentiella konflikt outhärdlig. Istället för att fly från problemet, tillbringa tid med dina nära och kära, hjälp dem som behöver det, sträva efter att bygga vänskapsrelationer, visa att du älskar och är älskad. Att ha meningsfulla sysselsättningar i vardagen minskar denna rädsla.
Självklart, sök samtalsstöd hos en kurator, psykolog eller en psykoterapeut om du behöver.
Med vänliga hälsningar…
Hasan Durna
Kommentarer